Att hjälpa andra, att vara stöd för en annan person, det känns bra i själ och hjärta. Det svaret har jag fått, då jag frågat våra frivilliga hur det kommer sig att de är frivilliga.
När någon i vår näromgivning har utmaningar med sin psykiska hälsa eller med alkoholen, är det speciellt viktigt att få en möjlighet att verbalt uttrycka sin frustration, sin hjälplöshet och till och med i vissa fall ilska, så att vi kan må bra. Vi behöver kunna, i en säker och trygg miljö, våga visa vår besvikelse och vår oro.
Vi är alla psykosociala varelser som är i ständig växelverkan och därför behöver vi andra, som stöd, som hjälp… ja som någon jag kan och vågar tala med, då livet inte blev som på Strömsö.
När jag ser att min fru eller min man, mitt barn, min granne eller min arbetskollega inte mår psykiskt bra, och jag inte vet hur jag kan hjälpa hen. Eller vart jag ska vända mig med mina känslor och tankar av hjälplöshet. Att då få möjlighet att tala med någon som varit i en liknande situation, som vet hur det känns, ja- det är där jag får tillbaka min självkänsla mitt omdöme och där helande får sin start.
Att få verbalt uttrycka sig, är något som är oerhört viktigt och väsentligt för oss, både som människor och individer. Vi behöver få ventilera, fundera och diskutera det som händer i vårt liv, för att vi ska kunna fungera som en hel människa. Vi behöver förstå varför vår närmaste uppför sig som hen gör och småningom börja bearbeta, eventuellt det som blivit ett faktum, då vårt liv förändrats för alltid- när den som står oss nära fått en diagnos.
För varje bekymmer eller orosmoln som vi bär på, ensamma i våra hjärtan, har en tendens att växa till att bli större. Därför är det otroligt viktigt att det finns olika aktörer som både vill och kan erbjuda hjälp och stöd samt samtal, för den som det behöver.
Många av våra frivilliga erbjuder just detta, ett lyssnade öra, en skuldra att luta sig mot. De är en vardagsängel som finns där, när man som mest behöver en annan människa som förstår en. Mötet blir guldvärt för just den enskilda individen, som brottas hjälplös i ovisshetens kamp.
Den frivilligas uppgift är inte att direkt hjälpa eller ens lösa problemen som finns, utan att stöda och finnas till. Det känns alltid lättare efteråt när man fått dela sin oro med någon. Oavsett om man då talat med en frivillig erfarenhetsmentor eller en professionell sakkunnig. Huvudsaken är att i ord beskriva, känslorna, tankarna och oron man står inför så att det första steget kan nås för att påbörja bearbetningen.
I det perfekta samhället skulle denna möjlighet för stödsamtal finnas inbyggd och vara automatisk i vår sociala struktur, parallellt med stödet som ges den, som har utmaningarna med sin psykiska hälsa. Dock är vi inte där, än. Under tiden faller denna uppgift på den tredje sektorn, på oss sakkunniga och våra frivilliga. På våra frivilliga som har sin egen erfarenhet i bagaget och som valt att använda den till nytta för någon annan. De har valt att hjälpa och finnas till, de både vågar lyssna och framför allt orkar lyssna, för de vet hur det känns. De om någon vet hur jobbigt det är, att hitta sin nya roll i livet. Och framför allt hur man kan hitta hoppet, och en ny annorlunda vardag, igen.
Vi är oerhört tacksamma över våra underbara frivilliga, som valt att ställa sig till förfogande- som valt att hjälpa. Känner du igen dig eller önskar bli en frivillig– ta då modigt kontakt, vi tar med glädje och tacksamhet emot dig och din insats.
